Barnhemmet
Varje måndag är vi ett gäng svenskar som besöker ett barnhem. Vi är där måndag förmiddagar och leker, sjunger, matar och ger så mycket kärlek vi kan. Vi skulle gärna vilja vara där mer men får bara komma en dag i veckan. Vi bidrar med pengar och blöjor.
Tyvärr gör språket att man inte alltid förstår vad som händer där och varför. Hade vart så intressant att få fråga Ayi:sarna ( sköterskorna) om saker och ting. Om barnens namn, ålder, bakgrund m.m.
Idag var första gången igen efter sommaren. Jag var lite orolig hur jag skulle reagera, men det gick bra. Några av barnen som var där innan sommaren sakande vi och vi vet inte riktigt vart de har tagit vägen. På väggen på varje avdelning sitter ett kort på varje barn, och där saknades bilden också. Man får bara hoppas att barnen har flyttats till ett annat barnhem, en del var i dåligt skick innan sommaren, vill inte ens tänka på några andra alternativ.
Det är jobbigt ibland, ibland väller känslorna över en mer än annars. Där sitter fullt friska barn som behöver stimulans, inne i ett rum hela dagarna. Vissa av barnen har mindre handikapp som de absolut skulle kunna leva ett normalt liv med om de bara fick träning. Det känns hårt.
Men det känns bra att gå dit, de blir så glada när vi kommer :)
En glädjande sak är att de idag började kinesiska volentärer på barnhemmet som hjälper och lär de friska/friskare barnen att läsa, prata m.m. Det verkade som att de lär dem lite engelska också!
Kram på er!
Tyvärr gör språket att man inte alltid förstår vad som händer där och varför. Hade vart så intressant att få fråga Ayi:sarna ( sköterskorna) om saker och ting. Om barnens namn, ålder, bakgrund m.m.
Idag var första gången igen efter sommaren. Jag var lite orolig hur jag skulle reagera, men det gick bra. Några av barnen som var där innan sommaren sakande vi och vi vet inte riktigt vart de har tagit vägen. På väggen på varje avdelning sitter ett kort på varje barn, och där saknades bilden också. Man får bara hoppas att barnen har flyttats till ett annat barnhem, en del var i dåligt skick innan sommaren, vill inte ens tänka på några andra alternativ.
Det är jobbigt ibland, ibland väller känslorna över en mer än annars. Där sitter fullt friska barn som behöver stimulans, inne i ett rum hela dagarna. Vissa av barnen har mindre handikapp som de absolut skulle kunna leva ett normalt liv med om de bara fick träning. Det känns hårt.
Men det känns bra att gå dit, de blir så glada när vi kommer :)
En glädjande sak är att de idag började kinesiska volentärer på barnhemmet som hjälper och lär de friska/friskare barnen att läsa, prata m.m. Det verkade som att de lär dem lite engelska också!
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
