kristinkakaishanghai

Igår var jag i stugan och skulle ta mig en promenad, den sedvanliga
" Lerdalarundan".
Den är jobbigt backig, ca 7 km. Annie gjorde mig sällskap och när vi hade ca 3 km kvar kom vi på att jogga en bit, med vagn och allt. Det slutade med att vi joggade hela vägen hem! Och jag höll på att avlida!! Herregud, kondisen är bortblåst!
Ok, det var ingen lång sträcka, men många jobbiga backar och med vagn och en nyssvaritgravidochintetränatsennovember kropp så var det tillräckligt!

Jag känner mig stolt!

Ps.. Jag sprang inte med soporna :)