kristinkakaishanghai

Vi var ganska trötta idag. Så Axels förmiddags-snoozade ändå till 1! Så när vi väl skulle ut på stan va ju jag akut hungrig! Vi hamnade på värsta fina gatan, alla sorters butiker ni kan tänka, Prada, Dior, DolceGabbana, men inte så många restauranger. Jo, de fanns många men antingen ner i källaren eller upp några våningar, alla med trappor. Inget för barnvagnsglidarna! 

Jag insåg att för att hitta något var jag tvungen att käka i ett varuhus. Så jag valde med omsorg ett varuhus som såg bra ut och åkte upp till restaurang-våningen. Där hittade jag en japansk (!) med friterat kött som jag vet att jag gillar. 

Jag förstod inte mycket på menyn

(trots att de hade en engelsk variant typ) och jag och den gulliga servitrisen förstod varandra sisådär men efter lite pekande och hennes få-ordiga engelska beställer jag in just friterad pork. 

Och in kom ena skålen efter den andra med miso-soppa, såser, grönsaker, kål, te och kött! 

Mums va gott det var!

Som en personlig buffé:) 

Nåväl, när jag sitter där, mumsandes med Axel i famnen så blir jag helt stum, i högtalarna spelas den ljuvaste musik, Monica Zetterlund med Ack Värmeland du sköna!! Där satt jag med kålen i mungipan och blev alldeles tårögd, och ingen kunde jag berätta det för, ingen förstod varför jag blev så tagen och ingen kunde jag förklara det för. 

Jo, Axel. Så jag berättade med en tår i ögat för Axel att det var minsann Monica Zetterlund som sjöng och inget mindre än Ack Värmeland du sköna, och lovade honom dyrt och heligt att han skulle få höra om den historien när han va tillräckligt gammal för att förstå! 

 

Han tittade på mig och dreglade..